Tågtrafik, amfiteatrar och flera världar
Förre helgen åkte jag på dagsutflykt till Lyon. Det är lite mer än två timmars tågresa till Lyon från Dijon. Det är inte världens nyaste tåg, om man inte tar TGV vill det säga, men de är fräscha och uppfyller sin uppgift. De tar en från punkt A till punkt B på den tid det står i tidsplanen. Det är en väldigt annorlunda känsla att åka tåg som faktiskt är i tid. Det är ju inte direkt något man är van vid om man bor i Skåne och behöver använda sig av Skånetrafiken....Sådärja, nu fick Skånetrafiken sig en känga....Men ledningen på Skånetrafiken borde bege sig ut i världen och se hur tågtrafik fungerar i andra länder, som har betydligt större befolkning och betydligt längre sträckor att tillryggalägga! Kan de så kan vi!!
Nog om det! Det var en fantastisk dag med 25graders värme och sol. Jag spann som en liten kattunge hela dagen :) Det blev en hel dags promenad, massor med foton (som kommer upp så småningom) och många stunder då jag bara satt och njöt.
Jag lyckades hitta ruinerna efter en romersk amfiteater från 15 f.Kr. Jag vet att jag kan bli lite tjatig med min fascination över romarriken, men jag kan inte riktigt hjälpa det. Det är ju helt fantastiskt hur välbehållna byggnader som är över 2000 år gamla kan vara, trots alla föroreningar som finns i våra städer idag. Jag tänker ofta på hur mycket kunskap och teknologi och storhet som fanns under romarriket och hur det var möjligt att allt detta bara försvann och hur Europa sjönk under den mörka medeltiden.
En annan sak jag gillar att göra är att sitta och studera folk och det kunde jag göra alldeles utmärkt från där jag satt. Under den timmen jag satt där passerade fruktansvärt mycket folk genom den här amfiteatern. Det var väldigt intressant att se hur många som kom dit, ställde upp sig för en selfie (det är ju viktigt att dokumentera att man varit här) och sedan gick vidare. Dessa människor kommer alltså i framtiden ha en bild på sig själva framför en amfiteater, men de kommer inte minnas något från platsen för de tog sig ingen tid att faktiskt njuta av platsen. Det var bara en plats på listan av platsen som de måste visa omvärlden att de har varit på.
Något annat som var så tydligt när jag satt där jag satt var att även om vi alla lever i samma värld så finns det lika många världar som det finns människor på denna jord. På bara denna lilla plats fanns det två tjejer som lekte modeller och tog foton på varandra; par som höll handen och njöt av utsikten: barnfamiljer vars barn sprang runt och lekte medan föräldrarna antingen stod och pratade med varandra eller bara försökte hålla koll så att barnen inte gjorde sig illa; stora familjer som var ute på promenad och som var tvungna att vänta in den gamla mormor eller farmor för att trapporna var lite tröttsammare för denna. Men ingen av alla dessa la märke till någon annan, för i deras värld så är det de själva som är centrum och alla tankar och all uppmärksamhet är kring ens egen värld. Även om alla dessa människor var på samma plats, på samma dag, vid samma tidpunkt kommer alla dessa människor minnas den här dagen på olika sätt.
P.S. Man tänker väldigt mycket när man har mycket ensamtid :):)
vackra bilder